Lord knows there's a war to be won

 "It seems as though we had all slipped into a false sense of comfort, that justice would prevail and that good would win in the end. Well, good did not win this election but good will win in the end." är ett citat ur Madonnas tal som hon höll under den första Women's March. Ett år senare hölls en  repris demonstrationen för att fira årsdagen av Women's March. Demonstrationer skedde på flera ställen i världen men de som det hörts mest är dem Amerikanska. 
 
 
Dessa initiativ och engagemang ger mig hopp men samtidigt så blir jag så äcklad. Av allt hat som kryper fram från andra sidan. Hur motsatta röster fortsätter att förneka patriarkatet och symtomerna av det och förneka sin roll i det. Som svarar med ord som att #metoo överdriver enstaka händelser för att skapa problem där inga finns. Som använder objektifierande kommentarer för att göra argument och erfarenheter ogiltiga.
 
 
Natalie Portman berättar om att hon som 13 åring fick lära sig blunda för hat, våldtäktsfantasier och främmande vuxna mäns begär efter hennes kropp och hon bemöts med att hon får skylla sig själv. Att en inte kan lägga skulden på de som skickar detta till henne. - Alltså att en vuxen man som skriver och skickar våldtäktsfantasier till en 13 åring inte bär någon skuld, för att denna 13 åring utsätter sig själv för det genom att medverkar i en internationell film? Hur ska en kunna våga uttrycka sina åsikter och berätta om sina erfarenheter om en gång på gång blir nonchalerad och dumförklarad? Att våra berättelser skulle kunna vara sanna men att hela världen inte behöver höra dem. Att "Kvinnor använder #metoo som en invändning för att skriva sjaskig pornografi." (Resume 28/11/2017) Att det är orättvist att offentligt låta folk stå till svars för sitt handlande. Det är viktigt att de som har en röst och en plattform använder den för hur ska vi som inte har samma möjligheter någonsin kunna höja våra egna röster om ingen säger "me too". Du är inte ensam. 
 
"It's 2018 and I've realized nobody is safe long as she is alive.
And every friend that I know has a story like mine.
And the world tells me we should take it as a compliment.
But then heroes like Ashley and Simone and Gabby, McKayla and Gaga, Rosario, Aly.
Remind me this is the beginning, it is not the finale.
And that's why we're here.
And that's why we rally.
↓ ↓ ↓
 
 

Om min paus, julafton och en kortfilm

Nu har det varit lite tomt här sedan julafton och min bloggpaus var inte helt genomtänkt. Men det har varit skönt att kunna vara helt ledig i ett par dagar. Jag fotade och filmer massor under julafton. - Dagen och kvällen. Men har fortfarnde ingen adapter till min dator så jag ska ta mig ner på stan och köpa en innan jag kan börja redigera och klippa ihop det. Det ska bli en liten julvlogg av allting. Men tillsvidare tänkte jag visa upp en lite sak jag medverkat i på senaste tiden.
 
 
Kortfilmskartellen är till för att engagera drivna filmskapare och finns på Universitetet i Umeå. Varje månad släpps kortfilmsutmaningar med givna teman och utifrån det ska en helt enkelt skapa en kortfilm. Innan jul var temat överraskning och jag var med och skådespelade i en av bidragen. ↑ 
Jag kan rekomendera att kolla in deras youtubekanal. Finns många roliga kortfilmer att spana in. 

Färg. Color. Couleur.

Detta är något som länge har intresserat mig. Hur en kan skapa och manipulera fram specefika känlsor hos publiken. Detta är grunden till den infografiskafilm som jag jobbat på som min individuella uppgift under förr kursen jag läste. Jag har valt att göra en film om color grading. - Vilket är tekniken en använder för att manipulera och justera färg i film.

Här nedan kan ni titta på den ↓ och prenumerera gärna på min youtubekanal förresten!
 
 
☆ ☆ ☆ 
 
Tidigare inlägg: