★ I love yoga! ★

De som känner mig vet att yoga är min absoluta favoritträningsform. Jag hatar att träna egentligen. Jag tycker att det mesta är tråkigt eller alldelles för jobbigt. Därför är yoga perfekt för mig för det känns inte som träning. Du bygger upp din kropp men fokus ligger på att lugna sinne och kropp för att ge dig själv ro. På ett yogapass fokuserar en på andning och på att lyssna på sin kropp och vad den behöver just då. Styrke- och stretch övningarna fokuserar på att ge dina muskler värme och rörlighet inte på prestation. Det handlar inte om styrka utan om fokus. 
 
Några av alla fördelar med att regelbundet utöva yoga är:
  • Det ger dig en starkare, rörligare och smidigare kropp.
  • Förebygger därför skador och förbättrar cirkulationen i kroppen.
  • Det hjälper dig släppa spänningar.
  • Ger dig en ökad koncentrationsförmåga och ett ökat fokus.
  • Skapar lugn både mentalt och fysiskt.
  • Reducerar stress och förbättrad din sömn.
  • Stärker självförtroendet.
  • Gör dig lugnare och gladare.
Det fina med yoga är också att ALLA kan utöva det. Det låter klychigt men alla oavsett ålder, kroppsbyggnad, skador eller funktionshinder kan få ut något av yoga. Det handlar om att hitta vilken yogaform och vilka tekniker som passar för dig och din kropp just då. 
 
 
Jag är verkligen inget yoga proffs men jag känner att jag börjar komma in i det på riktigt. Att stå i vissa positioner och bara andas och fokusera på sig själv är så skönt och jag känner att jag inte riktigt behöver någon annan regelbunden träning när jag kommer igång med yoga. Jag ska försöka gå på pass ett par gånger i veckan från och med nu. Det ska bli så härligt!

Lord knows there's a war to be won

 "It seems as though we had all slipped into a false sense of comfort, that justice would prevail and that good would win in the end. Well, good did not win this election but good will win in the end." är ett citat ur Madonnas tal som hon höll under den första Women's March. Ett år senare hölls en  repris demonstrationen för att fira årsdagen av Women's March. Demonstrationer skedde på flera ställen i världen men de som det hörts mest är dem Amerikanska. 
 
 
Dessa initiativ och engagemang ger mig hopp men samtidigt så blir jag så äcklad. Av allt hat som kryper fram från andra sidan. Hur motsatta röster fortsätter att förneka patriarkatet och symtomerna av det och förneka sin roll i det. Som svarar med ord som att #metoo överdriver enstaka händelser för att skapa problem där inga finns. Som använder objektifierande kommentarer för att göra argument och erfarenheter ogiltiga.
 
 
Natalie Portman berättar om att hon som 13 åring fick lära sig blunda för hat, våldtäktsfantasier och främmande vuxna mäns begär efter hennes kropp och hon bemöts med att hon får skylla sig själv. Att en inte kan lägga skulden på de som skickar detta till henne. - Alltså att en vuxen man som skriver och skickar våldtäktsfantasier till en 13 åring inte bär någon skuld, för att denna 13 åring utsätter sig själv för det genom att medverkar i en internationell film? Hur ska en kunna våga uttrycka sina åsikter och berätta om sina erfarenheter om en gång på gång blir nonchalerad och dumförklarad? Att våra berättelser skulle kunna vara sanna men att hela världen inte behöver höra dem. Att "Kvinnor använder #metoo som en invändning för att skriva sjaskig pornografi." (Resume 28/11/2017) Att det är orättvist att offentligt låta folk stå till svars för sitt handlande. Det är viktigt att de som har en röst och en plattform använder den för hur ska vi som inte har samma möjligheter någonsin kunna höja våra egna röster om ingen säger "me too". Du är inte ensam. 
 
"It's 2018 and I've realized nobody is safe long as she is alive.
And every friend that I know has a story like mine.
And the world tells me we should take it as a compliment.
But then heroes like Ashley and Simone and Gabby, McKayla and Gaga, Rosario, Aly.
Remind me this is the beginning, it is not the finale.
And that's why we're here.
And that's why we rally.
↓ ↓ ↓
 
 

Remember to cherish your friends

 
Ibland är jag inte mitt bästa jag. Jag kan vara ute med mina vänner, skratta och ha den bästa kvällen på länge och ändå vid slutet av kvällen sitta och undrar om de verkligen tycker om mig eller bara står ut med mig? Det är galet eftersom jag vet att alla dessa människor inte skulle investera tid i mig, lyssna på mina problem, bjuda in mig på fester och spelkvällar och fråga mig vad jag gör varje dag om de inte i någon utsträckning tyckte om mig jag.

En av de vanligaste reaktionerna av att jag mår dåligt är att jag börjar tvivla på mig själv. Att ingen egentligen gillar mig, att jag är en bluff och har lyckats fuska mig till alla mina skapelser och att det som knyter Markus till mig är en känsla av plikt inte kärlek. Jag vet att det är mina demoner som spökar men när jag inte mår så bra så lyssnar jag ändå.

Jag hade en kort period av ångest nu just efter nyår. En oförklarlig känsla av ånger och tvivel slog mig och det hade påverkat mig mer om jag inte min vän sagt till mig att släppa det. Att allt jag oroade mig för inte stämde och att det bara var jag som överanalyserade vad jag sagt och gjort. - Att allt satt i mitt huvud. Jag hade aldrig fått detta lyft om jag inte tidigare fått bekräftelse att vänner vill vara med i allt. - Högt som lågt. Jag kände mig så jobbig när jag skrev till min kompis men hon fanns där ändå.

Vänner är något av det viktigaste ni har ta hand om dem.