Spread it like wildfire

Queen Medusa the Storm & the Fenix Foxfire Purple Crystal
 
Jag har räknat och förra terminen, mellan mars och maj, målade jag 11 tavlor och 5 illustrationer. - Alltså 16 stycken. Sen dess har jag jobbat på samma oavslutade motiv. Började på en ny tavla efter att jag och Markus kom hem från Tyskland. Men jag blev inte riktigt nöjd. Jag målade över allt och började om för att sen börja om igen och den blev aldrig klar. 
 
 
Mina kreativaimpulser kommer väldigt sporadiskt och tar olika form. Ibland går det en vecka ibland ett helt år. Ibland vill jag blotta hela mitt sinne på papper ibland kladda med färg. Detta är inget jag kan styra men någat jag ändå försöker upprätthålla oavsett när inspirationen kommer. Jag vet inte vart det kommer ifrån eller vem som sagt det men ett citat jag har sparat på min anslagstavla hemma är 

"Du vill skriva, det räcker med det. Men enda sättet som en bok blir till är att du skriver. Inte att du bara pratar om att skriva utan att du faktiskt skriver."

Att enda sättet ord blir till en bok eller att du faktisk kan bli en duktig konstnär är att öva. Öva, måla, skriv även om lusten inte finns där. Detta har hjälpt mig genom många tugna tider och i år ska det få hjälpa mig genom vintern.

We'll hold out our hands. They have to unclench their fist.

 
I dag är det ett år sedan Donald Trump van valet i USA och blev deras 45:e president och jag kan inte låta bli att tänka hur annorlunda saker hade kunnat vara om Hillary Clinton vunnit i stället. Den största anledningen till att jag så gärna ville se Hillary vald till USAs president var för att det skulle visa för så många unga tjejer att allting är möjligt. För utan förebilder är det svårt att se sig själv i samma roll. 
 
Dina förebilder visar dig vad som är möjligt för dig att uppnå. Jag minns en artikel om en flicka som fråga sin mamma om det fanns kvinnor som var professorer. Det var hennes dröm men hon hade inte sett att det fanns några kvinnliga professorer så hon såg inte att hon själv kunde bli det. Hon såg det som omöjligt. Hennes mamma blev bedrövad och skrev om detta på facebook och inlägget delades. Det delades vidare så pass mycket att flickan på 7 år började få brev av massor av kvinnor som arbetade som professorer. De berättade vad de jobbade med och att de tyckte att det var tråkigt att höra att hon inte trodde att hon kunde bli en av dem. Att det bara var män som kunde bli professorer. Detta lyfte flickans drömmar och gjorde att hon trodde att det var möjligt för henne att uppnå dem. Det är bara synd att allt detta krävdes för att hon skulle tro det. Därför hoppades jag så mycket på att vi för ett år sedan skulle få se USAs första kvinnliga president väljas och visa flickor över hela världen att kvinnan är lika mycket värda och vi kan göra vad som helst.
 
 
Men vad ville Hillary då? Förutsatt att kongressen hade sett likadan ut som idag, med republikansk majoritet, hade Hillary haft minst lika svårt som Trump att få igenom sina förslag då många av hennes förslag skulle avfärdats som kostsamma och för att bara öka budgetunderskottet. Bland de reformer hon hade tänkt genomföra fanns bland annat satsningar på kostnadsfri högskoleutbildning, betald föräldraledighet, höjning av minimilönen, lika lön för lika arbete, skattehöjningar för höginkomsttagare och en stor infrastruktursatsning för att rusta upp USA:s vägar, broar, flygplatser, tunnlar och hamnar. Men media tyckte att det var viktigare att prata om hennes e-mail än ekonomi.
 
Jag känner mig fortfarande arg. För att en stor anledningen till att Hillary inte vann är för att hon är kvinna. Minns hur jag hörde om många män, som egentligen är demokrater, som inte vill rösta på Hillary för att hon är kvinna. Trump är en rasistisk kvinnohatade man i mina ögon och det gör mig så arg att det var så många som hellre såg Trump som president än Hillary pga hennes kön. Men jag hoppas att efter allt som har hänt i år att det vänder nu. Kvinnor måste ska kunna ha makt utan att män ska bli kränkta. Kvinnor måste få kräva samma rättigheter utan att män ska känna sig stötta.
 
☆ ☆ ☆ 
 
Tidigare inlägg:
If only millennials were aloud to wote
Ett år senare - Femninism - Hillary Clinton - USA

I could light a whole city

Jag frågar mig själv, varför jag låter bloggen stå tom hela tiden. Och ärligt talat så finns det inget svar. En ny design har legat uppe i några dagar. Tanken var en nystart. Men någonstans kom jag av mig. Igen. Jag försöker sänka mina krav. Att jag bara ska skriva. Att något är bättre än inget. Men de rader som lämnar mig kommer jag aldrig publicera. 
 
Varje år glömer jag bort hur det känns. Minusgraderna, kylan mot huden, tröttheten, värmen inomhus och mörkret. Känslan av att inte veta vad man ska göra med sina drömmar. Eller om de ens finns kvar. Om dem har skiftat i from. Om de fortfarande betyder någonting. Jag har helt och hållet glömt bort hur det känns att vilja skapa något. Jag mins inte vart jag hämtade viljan att måla eller fylla denna plats med ord varje dag. Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Jag antar att det är ett sätt för mig att överleva. Att jag som skapande själ måste skicka ut någonting i världen för att jag ska fortsätta existera. För det känns som att jag sakta tynar bort när jag inte skapar.
 
1