Konstrundan

Nu är det drygt 2 veckor sedan jag hade min utställning på Nordingrå Konstrunda och jag som tycker att det är kul att spara på saker för att dra ut på det roliga tänkte att jag nu skulle dela med mig av hur det såg ut på min utställning. 
 
 
Jag och Örjan (Markus pappa) delat upp hans galleri i två delar. - Min och hans.  
 
 
Jag stälde ut en blandad skara tavlor men jag tror ni känner igen de flesta. 

 
Det svåraste är att veta vilka tavlor en ska ställa tillsammans. Vilka en ska belysa lite mer och vilka som kan få stå på en mer anonym plats. 
 
 
Mina abstrakta tavlor fick i alla fall stå tillsammans. De var de enda som var ett sjävlklart par,
 
 
Mina mindre verk var också med. Mitt mål med den här utställningen var egentligen inte att få något sålt utan att visa upp mina verk för en annan publik och höra vad dem hade att säga om mina tavlor. De populäraste tavlorna var stjärnenatt, queen medusa och reflektioner.
 
 
Några verk fick stå i fönstret så att folk som gick förbi kunde få ett smakprov.
 
 
Den vanligaste kommentaren jag fick var att min konst var annorlunda. I alla fall i jämfötelse med Örjans konst.
 
 
Örjan målar landskapsmotiv från Höga kusten, främst rotsidan, i olja, akvarell och akryl och han har en tydlig genomgående stil på alla hans verk. 
 
 
Örjan är en etablerad konstnär i Ångermaland och folk kom till utsällningen för att se och köpa hans konst så jag förväntade mig inte att någon skulle köpa någonting av mig. Med det sagt så blev det en lyckat utställning för oss båda då Örjan fick rätt mycket sålt och jag fick positiv feedback från besökare. 
 
Vill ni se mer av min konst kan ni klicka er in på kategorin med samma namn. → Konst. 
 
Tryck gärna på hjärtat i toppen av inlägget så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

"När Salikons rosor vissnar då är jag död"

 
En annan favorit av Astrid Lindgren är hennes korta illustrerade novell Allra käraste syster. Denna har mamma läst för mig som liten, jag har läst den för min syster när hon var 5 - 6 år och jag har set filmatiseringen så många gånger att jag tappat räkningen. Om ni har missat den finns den att se här.
 
 
När jag började skriva om Bröderna Lejonhjärta och vart min kärlek till böcker kommer ifrån började jag också tänka på berättelsen om Barbro och hennes hemliga tvilligsyster Ylva-Li, som aldrig säger Barbro utan allra käraste systerYlva-Li bor under rosenbusken i Barbros trädgård. Rosenbusken som heter Salikos rosor. I boken fly Barbro ner i hålet under busken, när hon känner sig ensam och utstött av familjen. Och dagen historien börjar ska systrarna ge sig av på en resa. En lång resa till den vackraste dalen i världen.
 
 
Barbro har just fått en lillebror och hennes föräldrar är upptagna med att ta hand om den nyfödda bebisen och Barbro känner sig därför bortglömd. I sin fantasi skapar hon Ylva-Li för att inte känna sig ensam och under rosenbusken, nere i hålet i marken där Ylva-Li bor har hon allt hon någonsin önskat sig.
 
Närbokens äventyr börjar nå sin ände och Barbro och Ylva-Li är framme i den vackraste dalen i världen säger Ylva-Li efter ett tag "Ett måste du veta. När Salikons rosor vissnar då är jag död." Barbro rider genast hem, bort från Ylva-Li, för hon kan inte tro att det är sant. När hon är hemma igen blir hennes föräldrar helt överlycklig att hon är hemma igen, de hade varit så oroliga för hon hade varit borta hela dagen. Dagen efter är det Barbros födelsedag och hon får en liten hundvalp. ågot hon alltid önskat sig. Hundvalpen får namnet Ruff. När Barbro går ut i trädgården med Ruff ser hon att Salikons rosor vissnat och hålet i marken är borta.
 
Och jag undrade alltid i slutet av boken hur länge den där rosenbuskens rosor egentligen varit vissna?

Åtminstone här i Körsbärsdalen

 
Jag är 7 år och det är dagen alla vi i klassen ska ta ned din favoritsak till skolan. Jag ser vattenpistoler, rolerblades, Barbie dockor och Pokémon bollar alla pillar, leker och visar upp sina saker där vi sitter i ring på klassrumsgolvet. Alla utom jag. För min sak kan en inte leka med. Det är något som hjälper mig att drömma, något som låter mig komma i kontakt med kära vänner, fara ut på äventyr, utforska nya världar, kämpa mot drakar och onda riddare och komma hem tryggt när allting är över. Det är något som väcker min vilja att berätta, att dela med mig av ord och att skapa. 

Vi går runt i ringen. En och en får vi visa upp och berätta om våra saker. Dela med oss om varför den är speciell. Vi skickar runt sakerna så att alla får se och testa men min skickar vi inte runt. När det blir min tur öppnar jag i stället boken i mina händer och läser från första sidan i boken. Jag läser om Skorpan som berättar om sin storebror Jonatan och landet Nangijala Om branden som får Jonatan att hoppa från fönstret med Skorpan på ryggen och hur Skorpan klarar sig men inte Jonatan. Om Skorpans sjukdom som tar hans liv strax efter att Jonatan har dött och om hur dem båda återförenas i Nangijala. 

 
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren är det tydligaste och tidigaste minne jag har av böcker. Av en bok och en värld som helt och fullständigt uppslukade mig. Den ledde till att jag under mitt liv alltid har varit en läsande människa och att jag från lågstadiet och fram till idag alltid har skrivit och illustrerat mina egna historier. Min kärlek till ord och fantasin är det som driver min dröm att själv bli författare. Jag har så länge jag kan minnas alltid drömt om att en dag kanske jag kan skriva en bok. En dag kanske andra människor kan få inspireras av mina ord, bli vän med mina karaktärer och helt och fullt uppslukas av den värld jag skapar. Tänk att få skriva och skapa och sen kunna beröra andra människor.
 
Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!