Om mig ♀ Bloglovin ♥ Instagram ★ Beställ design

Mina favoriter bland årets sommarprat

Sen några år tillbaka har jag varit en av alla dem som lyssnar på Sommar i P1. Jag lyssnar inte på alla men på många och idag tänkte jag berätta vilka som var mina favoriter från årets sommarpratare.
 
 
WILLIAM SPETZ
Första gången på mycket länge som jag har skrattat och gråtit omvartannat så mycket. William berättar om vem han är och hur han har blivit så genom att berätta om sin mormor Ulla. Hans sommar är en berättelse där budskapet ligger mellan raderna. I det han inte säger lika mycket som i det han säger. Men mest av allt är det en kärleksförklaring till hans mormor.
 
LISA EKDAHL
Sångaren och musikern Lisa Ekdahl tar med oss bå en tidsresa genom hennes liv. Hon pratar om att vara sann mot sig själv, hur en blir bemött som kvinna i en mansdominerad barnch, om att bli mamma ung och sorgen i att förlora en förälder. En kan inte annat än att ha respekt för denna kvinna som i allting bara försöker vara sann mot sig själv och inte låta någon trampa på henne. Så inspirerande!
 
LINNEA CLAESON
Handbollsspelare och mänskan bakom instagramkontot @assholesonline gör en äcklad och förbannad när hon berättar om hur män kan bete sig. Men hon gör en också glad och pepp för det står också klart att Linnea inte tar någon skit från någon. Andras hat ska inte göra henne svag. Andra ska inte få defienera vem hon är och hur hon ska vara.
 
 
ANNAKARIN NYGREN 
Hon är internettforskre, författare och föreläsare. I sin sommar pratar Annakarin om härskartekniker, om gubbar som tror sig vara större och bättre och om hennes krig mot en cancerknöl. Jag har själv, under en kort tid, haft Annakarin som lärare på DMP och jag tycker att detta är en otroligt inspirerande kvinna som även i sitt sommarprat belyser vikten av att vara sann mot sig själv och tro på sig själv. Att inte låta sig sättas in i en mall utan göra det en själv vill.
 
MIRIAM BRYANT
Artisten och låtskrivaren läser högt ur sina gamla dagböcker och förklarar hur låtskrivandet för henne inte är terapeutiskt utan snarare tvärtom. Vi får höra om när hennes hus brann ner, hur hennes föräldrar hade svårt att hålla samms efter sin mammas bilolycka och hon avslutar allt med att tacka sitt 12-åriga jag för att hon lyckades vara så stark mitt i all sorg. Något jag känner igen mig i hos Miriam är hennes relation till Håkan Hellström och hans musik. Jag är fortfarande ung och har fortfarande en stark relation till Håkans musik men den var starkare när jag var tonåring. När jag var 14 - 15 så där, när jag upplevde hans texter, och jag kände mig ensammast i världen. Men som hos många andra vänder Miriams sommar och även livet.
 
Tack för denna sommar!

Shadows and shapes

 
Markus frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att fotas naken. Jag svarade att det beror på. Det beror på vad syftet med bilderna är och vart dem skulle visas upp. Om det skulle vara för ett magasin, för reklam eller i politiskt syfte skulle svaret vara nej för att då skulle min kropp bli en symbol för sex. Men om det skulle vara ett konstprojekt skulle jag kunna tacka ja beroende på syftet bakom. Jag tycker nämligen kroppar i konst inte är objektifierande på samma sätt som när kroppar visas upp i reklam eller för en politisk agenda. För då handlar det ofta om sex eller objektifiering medans det ofta bara handlar om former i konst. Ja konst gör också kroppar till objekt men på ett helt annat sätt. Det är anledningen till att jag själv målar nakna kroppar. För att jag tycker att formerna och hur skuggorna faller är vackra.
 
 
Detta är den andra av dem illustrationer jag målat dem senaste dagarna. Jag känner att jag börjar hitta mitt uttryck nu. Hur jag målar, vilka tekniker jag använder och hur jag använder mig av färg. Jag tvekar inte längre, jag bara skapar. 
 
 
Men det hinndrar mig så klart inte från att exprimentera. Här ser ni min tredje illustration inspirerades av Vincent van Goghs Stjärnenatt

Tryck gärna på hjärtat så jag vet vilka inlägg ni gillar bäst!

Vad Star Wars lärde mig om relationer

Jag skriver utifrån mitt perspektiv inom cis, hetero och vithetsnormen som jag är uppvuxen i. Jag kan inte uttrycka mig utifrån någonting annat så jag ber om ursäkt på förhand för den ensidiga bild jag nu kommer framställa.
 
 
I populärkulturen vi alla älskar hittar vi många av dem hjältar och idoler vi växte upp med. Dem blev våra förebilder och visade vad vi kunde göra och inte. Dem har påverkar vilka värderingar vi har och vilka värderingar vi fick under vår uppväxt. Filmerna jag såg när jag var yngre visade mig hur jag kunde vara och hade även en stor roll i det jag lärde mig om sex och relationer och på senare tid har jag också förstått villken snedvriden bild jag fått av samtycke av samma filmer. 
 
En av dem första vuxna förhållanden jag blev exponerad för i populärkultur var romansen mellan Han Solo och Leia Organa. Jag var 8 när jag såg Star Wars första gången och Leia blev en av mina största förebilder under min uppväxt. Jag och min bästis lekte att vi var Leia och Padme när vi var små och skrev fanfiction om dessa kvinnor när vi gick i mellanstadiet (ja jag var nörd i grundskolan). Men jag gillade verkligen inte romansen mellan Han och Leia när jag var liten. I mina historier var Luke och Leia inte syskon så att Leia kunde vara med honom istället. Önskar att jag istället tänkt att hon inte behövde någon alls men jag var en sucker for love redan då. Jag visste dock inte varför jag inte gillade Han Solo, jag tyckte bara att han var dryg. Det tog många år innan jag kom på varför. Det är på hans initiativ som deras relation inleds och hur han behandlar henne och hennes åsikter innan dem blir ett par är så nedvärderande.
 
När Han kysser Leia första gången så har hon avvisat honom i 1 1/2 film och när detta sker är dem ombord på the Millennium Falcon ute i rymden och hon har ingen som helst möjlighet att lämna skeppet. Leia står och försöker laga något på skeppet och Han sträcker sig fram för att hjälpa henne men det som händer är att han invaderar hennes privata svär. Han närmar sig Leia, som otaliga gånger innan har sagt att hon inte är intresserad, han kommer upp bakom henne, lägger sina armar om henne och trycker sin kropp mot hennes. Leia är rebell och en ledare i sin egen rätt. En stark person som inte låter någon utnyttja henne. Hennes instinktiva reaktion är att han står för nära och hon tolkar det som att han försöker närma sig henne igen. Hon knuffar aggressivt bort honom och visar tydligt med sitt kroppsspråk att han ska låta henne vara i fred. Hon rör sig bort från honom en aning, men dem står i ett trångt utrymme och han har henne uppressad mot väggen så hon kan inte röra sig långt. Han rör sig närmare henne igen och tar tag om hennes hand och börjar massera den. Hon säger "Stop that" och han svarar "Stop what?" och fortsätter. När han inte slutar säger hon bestämt åt honom igen. Han slutar ändå inte. Romantisk musik börjar spelas och denna konversation följer:
 
Han: What are you afraid of?
Leia: Afraid?
Han: You're trembling.
Leia: I'm not trembling.
Han: You like me because I'm a scoundrel. There aren't enough scoundrels in your life.
Leia: I happen to like nice men.
Han: I'm a nice man.
Leia: No you're not. You're ...
 
Och sen kysser han henne. Avbryter henne genom en kyss.
Värt att notera: hennes huvud är upptryckt mot en vägg och hon har inte så mycket möjlighet  att röra på sig. Under kyssen blir Han avbruten av C3PO och då kan Leia smita iväg. Problemet är inte att Han försöker tvinga sig på Leia utan att han gör det utan att veta om det. Hans motiv är inte att erövra henne utan att få henne att gilla honom för att han gillar henne. Resultatet som följer av denna scen är att hon blir kär i honom och dem spenderar större delen av resten av Hans liv tillsammans.
 
 
När killar lär sig att det är så här en visar att en är intresserad eller attraherad av någon så lär vi tjejer oss att det är så här vi ska vilja bli behandlade. Killar lär sig att inte fråga, att nej betyder nja och att nja betyder ja. The Bad boy blir idealet.
  
Detta är ett beteende killar lär sig är okej och till och med attraktivt och tjejer lär sig att en ska vilja ha detta. Det är inget som är daterat till 80-talet. Exakt så här börjar Noora och Williams relation i SKAM. Noora är rätt tydlig med att hon inte är intresserad och William fortsätter kämpa (som han själv uttrycker det) och utnyttjar hennes oro för Vilde och utnyttjar Vilde själv för att få Noora att gå ut med honom. Noora börjar successivt gilla honom mer och mer och gör tillslut allt för att han inte ska lämna henne. Första gången jag såg SKAM hatade jag att serien fick mig att börja gilla William i takt med att Noora gjorde det. Att en går från att hata honom för hur han behandlar Vilde till att tycka att han är gullig och missförståd när han lägger sitt intresse på Noora.
 
 
Samma sak händer i Star Wars. I slutet av the empire strikes back har en ändrat uppfattning om Han och Leia. I sista filmen, return of the jedi, sitter en istället och hoppas på att dem ska bli ett par. För då har intresset blivit ömsesidigt. Men jag köper inte att någon form av romantisk relation har vuxit fram mellan Han och Leia utifrån hur Han behandlar Leia i the empire strikes back. Han är så oförskämd mot henne i hela den filmen och dem sista 20 minuterna så har hon helt plötsligt ändrat sig. Trots att Han fortsätter att vara otrevlig och fälla menande kommentarer så har hon helt plötsligt blivit kär i honom. 
 
Det problematiska är att det sänder ut budskapet att det är en normal början på en relation att tvinga fram något form av intresse. Att det är okej om en tjej du är intresserad av förolämpar dig för hon kommer att mjukna så småningom. Fortsätt vara påträngande för hon gillar det egentligen.
Jag hade väldigt svårt att förhålla mig till detta när jag var yngre för jag tyckte att det var lite obehagligt om killar agerade så mot mig. När killar uppfostras till att det är okej att agera på det här sättet blir vissa aggressiva om dem gång på gång blir nekade. Det är många gånger som jag bara varit tyst och gett någon ett leende för att jag är rädd att dem ska bli agressiva. Eller värre låtit någon göra något jag känt mig obekväm med för att jag varit orolig för att dem ska göra något värre. 
 
Och till er som läser detta och tänker att tjejer alltid tänker det värsta om killar så måste jag göra er medvetna om att vi vet att alla killar inte är så här och att vi vet att många som agerar såhär inte är dåliga personer. Men ni måste vara medvetna om hur det är att vara tjej. Hur vi går med nycklarna mellan knogarna och nästan springer ibland när vi går hem själva om natten. Att vi är uppfostrade till att tro att det är vårt eget fel om vi blir våldtagna. Att det är vi som skickat ut signalerna, varit för fulla eller klätt oss för slampigt. Om någon klappat mig på rumpan och jag valt att vara tyst istället för att slåss är det inte för att jag tyckt om det utan för att jag varit rädd att något värre kan hända om jag inte vaktar min tunga.