Lord knows there's a war to be won

 "It seems as though we had all slipped into a false sense of comfort, that justice would prevail and that good would win in the end. Well, good did not win this election but good will win in the end." är ett citat ur Madonnas tal som hon höll under den första Women's March. Ett år senare hölls en  repris demonstrationen för att fira årsdagen av Women's March. Demonstrationer skedde på flera ställen i världen men de som det hörts mest är dem Amerikanska. 
 
 
Dessa initiativ och engagemang ger mig hopp men samtidigt så blir jag så äcklad. Av allt hat som kryper fram från andra sidan. Hur motsatta röster fortsätter att förneka patriarkatet och symtomerna av det och förneka sin roll i det. Som svarar med ord som att #metoo överdriver enstaka händelser för att skapa problem där inga finns. Som använder objektifierande kommentarer för att göra argument och erfarenheter ogiltiga.
 
 
Natalie Portman berättar om att hon som 13 åring fick lära sig blunda för hat, våldtäktsfantasier och främmande vuxna mäns begär efter hennes kropp och hon bemöts med att hon får skylla sig själv. Att en inte kan lägga skulden på de som skickar detta till henne. - Alltså att en vuxen man som skriver och skickar våldtäktsfantasier till en 13 åring inte bär någon skuld, för att denna 13 åring utsätter sig själv för det genom att medverkar i en internationell film? Hur ska en kunna våga uttrycka sina åsikter och berätta om sina erfarenheter om en gång på gång blir nonchalerad och dumförklarad? Att våra berättelser skulle kunna vara sanna men att hela världen inte behöver höra dem. Att "Kvinnor använder #metoo som en invändning för att skriva sjaskig pornografi." (Resume 28/11/2017) Att det är orättvist att offentligt låta folk stå till svars för sitt handlande. Det är viktigt att de som har en röst och en plattform använder den för hur ska vi som inte har samma möjligheter någonsin kunna höja våra egna röster om ingen säger "me too". Du är inte ensam. 
 
"It's 2018 and I've realized nobody is safe long as she is alive.
And every friend that I know has a story like mine.
And the world tells me we should take it as a compliment.
But then heroes like Ashley and Simone and Gabby, McKayla and Gaga, Rosario, Aly.
Remind me this is the beginning, it is not the finale.
And that's why we're here.
And that's why we rally.
↓ ↓ ↓
 
 

We'll hold out our hands. They have to unclench their fist.

 
I dag är det ett år sedan Donald Trump van valet i USA och blev deras 45:e president och jag kan inte låta bli att tänka hur annorlunda saker hade kunnat vara om Hillary Clinton vunnit i stället. Den största anledningen till att jag så gärna ville se Hillary vald till USAs president var för att det skulle visa för så många unga tjejer att allting är möjligt. För utan förebilder är det svårt att se sig själv i samma roll. 
 
Dina förebilder visar dig vad som är möjligt för dig att uppnå. Jag minns en artikel om en flicka som fråga sin mamma om det fanns kvinnor som var professorer. Det var hennes dröm men hon hade inte sett att det fanns några kvinnliga professorer så hon såg inte att hon själv kunde bli det. Hon såg det som omöjligt. Hennes mamma blev bedrövad och skrev om detta på facebook och inlägget delades. Det delades vidare så pass mycket att flickan på 7 år började få brev av massor av kvinnor som arbetade som professorer. De berättade vad de jobbade med och att de tyckte att det var tråkigt att höra att hon inte trodde att hon kunde bli en av dem. Att det bara var män som kunde bli professorer. Detta lyfte flickans drömmar och gjorde att hon trodde att det var möjligt för henne att uppnå dem. Det är bara synd att allt detta krävdes för att hon skulle tro det. Därför hoppades jag så mycket på att vi för ett år sedan skulle få se USAs första kvinnliga president väljas och visa flickor över hela världen att kvinnan är lika mycket värda och vi kan göra vad som helst.
 
 
Men vad ville Hillary då? Förutsatt att kongressen hade sett likadan ut som idag, med republikansk majoritet, hade Hillary haft minst lika svårt som Trump att få igenom sina förslag då många av hennes förslag skulle avfärdats som kostsamma och för att bara öka budgetunderskottet. Bland de reformer hon hade tänkt genomföra fanns bland annat satsningar på kostnadsfri högskoleutbildning, betald föräldraledighet, höjning av minimilönen, lika lön för lika arbete, skattehöjningar för höginkomsttagare och en stor infrastruktursatsning för att rusta upp USA:s vägar, broar, flygplatser, tunnlar och hamnar. Men media tyckte att det var viktigare att prata om hennes e-mail än ekonomi.
 
Jag känner mig fortfarande arg. För att en stor anledningen till att Hillary inte vann är för att hon är kvinna. Minns hur jag hörde om många män, som egentligen är demokrater, som inte vill rösta på Hillary för att hon är kvinna. Trump är en rasistisk kvinnohatade man i mina ögon och det gör mig så arg att det var så många som hellre såg Trump som president än Hillary pga hennes kön. Men jag hoppas att efter allt som har hänt i år att det vänder nu. Kvinnor måste ska kunna ha makt utan att män ska bli kränkta. Kvinnor måste få kräva samma rättigheter utan att män ska känna sig stötta.
 
☆ ☆ ☆ 
 
Tidigare inlägg:

#metoo

Alla kvinnor har eller kommer någon gång under sitt liv att bli utsatt för sexuella trakasserier. Detta är ett faktum som jag önskar inte vore sant och det som irriterar mig mest är argumentet om att kvinnor får skylla sig själva. Att vi inte gått vidare från debatten om kläder och skuld. Att till råga på att ingen kvinna har privilegiet att gå igenom livet utan att behandlas som ett objekt så får hon alltid skulden för det också.

Det borde inte behövas en hashtag för att vi ska tro på, lyssna på eller för att vi ska vakna. Vi ska inte behöva berömma män för att de talar ut om de trakasserier dem är skyldiga till. Det borde behandlas som vilken annan överträdelse som helst och inte viftas bort eller bemötas med skuld.
 
Vi måste sluta lägga skulden på den som utsätts för trakasserier och börjar kräva att den som anklagas snarare ska ta ansvar för vad hen gjort. Män måste se till sig själva, sina vänner, kollegor, pappor och söner och HÖJA RÖSTEN! Det bor inte en våldtäktsman i varje person med snopp men inställning och bemötanden hos män och vad vi lär nästa generation behöver förändras. 
 
 
Inga flickor ska behöva få höra att pojken som tog henne på brösten bara tycker om henne eller att obehagskänsla hon känner efteråt är överdriven. För vad händer när dessa pojkar växer upp om de fått lära sig ända sen lågstadiet att de har rätt att ta på flickors kroppar utan tillåtelse. Hur blir deras kvinnosynen när de lär sig att det är en komplimang att ta på tjejers kroppar? Vi måste uppfostra våra pojkar på ett sätt så att vi inte behöver beskydda våra flickor. Vi måste uppfostra våra pojkar inte lägga skulden på våra flickor.