Hur hanterar en illamående och en lekfull ettåring?

 
Jag fick en fråga i mitt inlägg om min första tid som gravid och tänkte lyfta den frågan i ett eget inlägg.
 
Hur är det att har "morning sickness" och samtidigt ta hand om en liten nyfiken ettåring?
 
Jag kan bara säga att det är tur att vi är två. Det är Markus som har varit pappaledig under våren nu när jag varit gravid. 
 
Jag mådde precis likadant med Helmer. Åksjukeillamående från vecka 6 - 16. Så denna gång var vi förberedda på tröttheten, spyorna, utmatningen, huvudvärken och humörsvängningarna. Men jag kan inte checka ut helt när jag mår illa, trotts att Markus finns. Helmer behöver oss båda och jag behöver fortfarande fungera i min vardag, resa mig upp ta med mig åksjukan och bygga med klossar och natta.   
 
Några saker som jag upptäckte under förra graviditeten, som har funkat även dina gång, är att dricka mycket vatten. Speciellt kolsyrat vatten. När jag illamåendet kom krypandes så drack jag vatten. En annan sak är att alltid försöka äta någonting. Om en oåtergivlig att äta för att det får en att må illa prova att äta något annat. En frukt, bröd, choklad vad som helst så att en får i sig någonting. För om jag inte åt något blev jag logiskt nog hungrig och det gjorde bara att jag mådde ännu sämre och blev ännu tröttare.  Det tredje var att se till att ta frisk luft och att röra på sig. Frisk luft gör mycket det piggar upp, minskar illamåendet och minskar huvudvärken en får av tröttheten. 
 
Men pga att jag har Markus som gärna leker med Helmer och låter mig ta en tupplur mitt på dagen. Och att jag har en underbar liten son som alltid är glad att se mig när jag kommer hem, vill att jag ska natta honom och titta på när han leker gör att jag kan koppla bort illamåendet och annat. Tanken på att vi ska bli välsignade med en till som han gör att det genom allt är ljuvligt att vara gravid.

Gravidlistan

 
När blev du mamma?
Den 13 april 2015. Jag var 20 år gammal. Mamma tyckte att det var väldigt roligt för att jag bestämt hade sagt, när jag var 15, att jag minsann inte skulle ha barn tidigt och att jag skulle ha absolut max 2. Mina föräldrar fick mig när dem var 20 respektive 22 och efter mig kom 3 barn till, så jag är själv uppvuxen med en lite större syskonskara.

Hur många barn har du?
Snart två, Helmer som är ett och bebisen i magen som är inne på vecka 19.

Var graviditeterna planerade?
Nej, jag insåg att jag var gravid efter att vi hade pratat om att vi ville ha barn tillsamman. Men vi trodde inte att det skulle bli då och vi trodde inte att vi skulle få en till nu.

När berättade du om graviditeterna?
Den första berättade vi om direkt. I vecka 6 - 8 fick våra föräldrar och syskon veta, sen släkt och vänner i så tät följd vi kunde. Sen dröjde det tills jag var i vecka 22 innan bloggen och facebook fick veta. I vecka 6 - 8 ungefär även denna graviditet. Men det gick fortare innan resten fick veta. Vecka 18 släppte vi nyheten för allmänheten.
 
 
Hur många barn vill du ha?
Vi är nog båda inställda på 2 barn, men vi får se vad som väntar i framtiden. Om det är menat att vi ska ha fler barn så är dem välkomna.

Tätt ihop eller långt isär?
Vi sa att vi skulle vänta innan Helmer skulle få ett syskon, men sådana saker går inte alltid attt styra så det blev tätt ihop ändå.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Inte alls. Den första gick utan komplikationer eller speciellt mycket värk. Däremot har jag fått dras med ganska rejält med illamående under dem första 17 - 18 veckorna under båda graviditerna. Men jag har inte haft någon förlossningsskräck eller oro för missfall eller liknande. 

Hur var graviditeterna?
Som sagt så har jag mått väldigt illa under starten av båda graviditeterna. Men utöver det så har jag haft komplikationsfria graviditeter. Något som jag däremot upplevde som jobbigt var att se sin kropp förändras. Att se och känna att en blir större var svårt för mig. När en står framför spegeln och ser klumpen i illasittande kläder framför sig är det lätt att glömma att jag är stor just nu för att jag är gravid.  
 
 
Gillade du att vara gravid?
Men jag älskade ändå att vara gravid och nu när illamåendet har gått över så börjar jag tycka om det igen. Det är jätte mysigt och jag blir så lycklig av varenda liten spark och livstecken därinifrån. Även om det mycket handlar om att räkna veckor och gå på hälsobesök hos barnmorskan så gillar jag ändå väntandet. Att tänka på den lilla individen som växer i magen, att göra plats för hen här hemma, prata namn och framtid med Markus och att tänka att Helmer ska bli storebror. 

Visste du vilket kön det skulle bli?
Nej, för vi ville inte veta. Jag förstår inte hur en kan säga att könet spelar ingen roll och sen är det ändå viktigt att en vet vilken av dem två som ligger där inne. Det spelade och spelar absolut ingen roll för könet definierar inte barnets person. 

Apropå förlossningar. Hur har de varit?
Jag upplevde inte att min förlossning var svår, eftersom jag inte hade något att jämföra med. Men det uppstod några komplikationer. När jag kom in så hade jag väldigt ont och dem var tvungna att ta hål på fosterhinnan pga att vattnet inte ville gå trotts att jag var öppen över 10 cm. Sen fick jag vänta i 3 - 4 timmar innan jag fick börja krysta, för att trotts att jag var tillräckligt öppen så behövde han sjunka ner mer innan jag fick trycka ut honom. Men för att jag var öppen så satte min kropp igång att ge mig ordentliga förlossningsvärkar, som jag skulle ha använt mig av för att krysta ut honom men det kunde jag ju inte. Jag fick vänta 2 timmar på narkosläkaren som gav mig spinalbedövning och sen somnade jag av drogen. Sen gick själva krystandet bra men moderkakan gick sönder och resterna låg kvar i min livmoder. Detta gjorde att min kropp ville stöta ut resterna och då fortsatte jag att blöda för att resterna skulle följa med ut. Men jag fick även en blodpropp som täppte för öppningen till livmoder, så jag fortsatte blöda och ingenting tog sig ut. Men dem upptäckte detta väldigt snabbt och då blev jag skrapad. Sen höll dem kvar mig på förlossningen i några timmar och kontrollerade var 10 minut att resterna kom ut. Jag sprack även lite gran så att dem sydde tre stygn innan jag fick åka över till BB. Allt som allt tog själva förlossningen 6  - 7 timmar, vilket är väldigt snabbt för någon som är förstagångsföderska. Men jag hade en fantastisk barnmorska som peppade och förklarade precis vad som hände och vad jag skulle göra. Jag kände mig väldigt trygg under hela min förlossning och upplevde aldrig att det var jobbigt. Detta har lett till att jag inte känner någon oro denna gång eftersom jag tyckte att det gick väldigt bra.

Hur var första bebistiden?
Delvis jätte mysig och gosig men delvis ganska jobbig. På grund av hur min förlossning blev fick inte motionera mer än att ta korta promenader med Helmer dem första 2 månaderna. Jag var väldigt rastlös och kände mer och mer att jag behövde träffa andra vuxna människor. Men det var svårt. Eftersom Helmer föddes i april, då folk fortfarande jobbar och pluggar för fullt och dem flesta inte har tid att ta ledigt, var det svårt att hitta tid att träffa min vänner. Amningen var också ett jobbigt moment för mig. Första månaden gick det bra och mjölken rann på som den skulle. Men sen fick jag börja pumpa mellan amningarna för att den skulle flöda till ordentligt. Och att sitta och pumpa brösten lika många gånger som ditt barn ammar gör ont. Dina bröst får aldrig vila och jag fick blåsor och sår och mjölken blev aldrig så riklig som den varit i början. Men så länge Markus fanns hemma så gick det bra. Men i juni så åkte han iväg på konfirmationsläger med jobbet och jag och Helmer blev ensamma i två veckor. Då gav jag upp och började ge honom ersättning. Han tog flaskan direkt och märkte ingen skillnad. 
 
För er som inte vet så finns det enorm hets kring amning. Du ska amma punkt. Det är bättre för ditt barn och dennes immunförsvars utveckling är vad folk säger till dig. Som att du skulle skada ditt barn om du gav den ersättning istället. Så klart att bröstmjölken är det bästa eftersom du som mamma producerar den för att kunna ge till ditt barn. Men om du inte kan amma så funkar det lika bra med ersättning. Den är gjord för att just kunna ersätta bröstmjölken och ditt barn mår mycket bättre om du inte är sönder stressad av amningshets.
 
 
Hade ni bestämt namnen sedan innan?
Ja det hade vi på sätt och vis. Vi hade förslag som vi gillade och som vi valde mellan när Helmer föddes. Vi hade uppsättningar av ett namn från min släkt, ett från Markus och ett vi bara tycket om.

Ett råd till blivande mödrar?
Känn ingen press oavsett vad det är. Om du agerar efter vad du tror är bäst för ditt barn så kommer allting att gå bra. Det är alltid bättre att lyssna på sig själv som föräldrar istället för vad andra säger och vad alla experter säger. Du är alltid den som känner ditt barn bäst.

7 knep för att få föräldrapengen att räcka längre

Föräldraledigheten. Det finns inget som var så mysigt som första tiden hemma med en nyfödd liten bebis. Trotts sömnbristen och tiden jag behövde för att läka efter min förlossning så var den tiden underbar. Men en sak är säker och det är att man blir inte rik på att vara föräldraledig. 

Så nu har jag som självutnämnd expert och a-en del i en part som levt på ett studiemedel och en föräldrapenning, tagit fram mina 7 bästa tips för att få föräldrapengen att räcka lite längre 
 
 
Babyboxar
När du väntar barn finns det flera företag som skänker bort gratis boxar med babyprylar. Så som leksaker, blöjor, salvor och tvål. Du beställer dessa från deras hemsidor och nån vecka senare kommer den hem till din dörr. Ett underbart sätt att få hem en massa härliga produkter, dels för att testa på men också för att spara in på en del som man annars måste köpa den första tiden. Libero, Pampers och Goboken är tre av dem jag beställde från. Googla Babybox så kommer de upp flera förslag! 

Kuponger
När du registrerar dig på Libero och Pampers för att få hem dina babyboxar så sparar dem din adress och skickar blöjkuponger hem till dig. Jag tror inte att jag har köpt ett enda paket blöjor utan kuponger. Det brukar vara 25:- rabatt på ett paket eller 50:- vid köp av två paket. Vi har tjänat in drygt en 100 i månaden och det räcker t.ex. till 6 liter glass.

 
Ta med kaffe
Detta gäller självklart även matsäck. Om du ändå ska ta med frukt till ditt barn ta med en extra till dig själv i stället för att köpa en bulle. Det är 5:- istället för 30:-. Köp en termosmugg, kostar ca 70:- på Åhléns. Sen kostar varje kaffe du gör hemma ca 1:-. Att i stället köpa kaffe på café för 30 - 40:- varje gång du går ut på en lång promenad eller tar en tur till parken, räntan på ganska bra innan slutet av månaden. 

Sälj det som är använt
Rensa ut barnkläder som blir för små, tvätta och ta bild och sälj! Facebook har många köp och sälj sidor där saker blir sålda fort och det finns nischade sidor mot just barnsaker. Det finns många föräldrar som gärna vill ha billiga kläder eftersom barnen inte använder storlekarna så länge. Du kan dessutom funna mycket själv på dessa sidor. Om ni ska sälja, kom ihåg att ta bra bilder i dagsljus! Det kan vara avgörande för en affär. 

Klädbytardagar
Dra ihop vännerna, ha en mysig kväll och byt kläder med varandra! Eller gå på organiserade klädbytardagar. Där vi bor brukar kyrkan som ligger vid oss organisera sådana dagar varannan månad. Då lämnar du in kläder du inte vill ha, får ut klädbiljetter och kan byta biljetterna mot kläder som brukar vara i princip oanvända Ett perfekt sätt att piffa upp garderoben helt gratis! 

 
Second hand
Nästan allt går för minst halva priset om en handlar second hand och just med en bebis finns det så många skäl till att göra just det. Du måste åndå tvätta barnets kläder nästan varje dag och den första tiden växer barnet ur storlekarna så snabbt att du måste skaffa nya kläder rätt ofta. När det gäller leksaker så är dem till ett barn som inte ser någon skillnad över huvudtaget på nytt och begagnat. Det är också bättre gör miljön att inte bara köpa nytt utan återanvända saker. Vi vill ju göra världen till en bättre plats för våra barn, då kan begagnat vara en liten del i det.

Kolla igenom dina utgifter 
Har vi någon prenumeration vi inte behöver, vad betalar vi för mobil abonnemanget, behöver vi tv? Det kan handla om 50:- här och 100.- där men tillsammans blir det mycket och framförallt om det är onödiga pengar som du kastar ut.

Lycka till med eran tid som föräldrarledig. Om någon har egna tips om ämnet, samla dem gärna i kommentarsfältet.

Magen vecka 19

 
Då kör vi igen. Jag är gravid för andra gången och jag är just nu i vecka 19 (18 + 3). Detta kan dock komma att ändra nästa vecka då ultraljud är inbokat. Jag är alltså nästan halvvägs. Det känns som att den här graviditeten kommer att gå fort.
 
Med min första graviditet var jag lite senare med att tillkänna ge det. Då började jag dokumentera i vecka 22 och då såg det ut så här.
 
 
Graviditetsläget är för tillfället bra. Men från ungefär vecka 5 fram tills nu så har jag mått väldigt illa och har knappt fått i mig någon mat. Har gått ner 10 kg sen innan graviditeten och har haft svårt att behålla maten. Men sen nån vecka tillbaka har jag mått bra, kunnat kontrollera humöret och kunnat börjat äta igen.
 
 
Jag har en gravidapp som varje vecka ger mig information om bebisens utveckling denna vecka säger den mig att bebisen väger 220 g och är 20 cm. Att bebisens armar och ben nu har det slutliga proportionernatill sin lilla kropp, att nervsystem nu är fullt utvecklat och att den lilla nu kan styra sina armar och ben själv. Min barnmorska säger att om jag sjunger för den så kan den höra mig genom kroppen och att nu ska vi kunna höra bebisens hjärtslag.
 
 
Jag känner små rörelser och Markus lägger sig på min mage och försöker lyssna efter ljud. Med Helmer kunde han höra små hjärtslag och känna sparkarna bättre när han låg mot min mage. För honom, som inte bär på barnet, är det svårare att föreställa sig vad denna lilla individ är för någon. Jag ser inte bara hur magen växer utan blir ständigt påmind på andra sätt. Jag känner alla rörelser och min kropp påverkas på andra sätt. Men vi är båda spända och förväntansfulla inför vad och vem som ska komma.

Min första tid som gravid

 
Jag dokumenterade inte min graviditet med Helmer så detaljerat. Det blev magbilder nästan alla veckor från 22 → 40 men utöver det inte så mycket. Så den här gången ska jag försöka kapsla in alla perioder och spara det. Jag tänkt att det vore fint att ha kvar och gå tillbaka till när dem små grynen är större och en själv börjar glömma den första tiden. Tiden går ju så fort och det är så lätt att glömma hur det som var.

Båda mina graviditeter började likadant. Jag kan inte äta p-piller och har inte heller haft spiral eller liknande så jag har i stället stenkoll på hur min cykel beter sig. När jag är fertil, när jag har ägglossning, när jag förväntas ha PMS och när mensen gör entré. Min cykel har alltid varit fruktansvärt regelbunden. Jag har aldrig hoppat en mens och sen högstadiet har min mens alltid kommit med 28 - 30 dagars mellanrum. Så när jag en sommarkväll på ett konfirmationsläger i juni 2014 kollar min kalender och inser att min mens är 4 dagar sen vet jag vad som är fallet. Men jag var 19 och jag och Markus hade inte börjat tänka på barn. Pratat om möjligheten, eftersom att det är en möjlig utgång om en ligger med varandra, och kommit fram till att vi båda ville ta det ansvaret och att vi ville ha barn med varandra om så var fallet. Men det innebär inte att en känner sig redo när det händer. Jag ringde Markus samma kväll och sa att den kan vara sen men också att den aldrig har varit det tidigare. Vi beslöt att avvakta och se. 2 veckor gick och ingen mens. Vi köpte ett graviditetstest och gjorde det tillsammans. Vi visste inte säkert förrän testet var klart och det skulle ta några månader innan vi fullt ut insåg vad detta skulle innebära. Positivt. Vi skulle bli föräldrar.

Denna gång visste vi innan. Testet var mer en formalitet, något vi gjorde för att bekräfta snarare än kolla. Min mens var 3 dagar sen och vi visste, började tänka lite smått på det, smaka på tanken att bli tvåbarnsföräldrar gjorde testet när vi räknade att jag skulle vara i vecka 6. Positivt. Helmer ska bli storebror.

Sen slog det om väldigt snabbt och jag började må åksjukeilla i vecka 6, klarade mig från att kräkas i början men kände konstant att det låg och lurade, jag var hungrig men var inte sugen på något och var konstant trött pga näringsbrist och en liten bebis som livnär sig på min kropp. Så höll det på till vecka 17, nästan på dagen. Nästan precis som med Helmer.

Viktmässigt har jag än så länge bara gått ner, men det har sin förklaring i att jag precis har börjat äta igen. Nu börjar jag må bra igen och hoppas på att jag gått upp i vikt igen innan nästa barnmorsketräff. Bebisen är beräknad den 10 november och det känns kul att vi kommer att ha ett höst och ett vår barn. Det känns mer och mer mysigt att var gravid igen och det känns spännande. Som ett litet äventyr.

Om att vänta barn igen

 
Vi flyttar till någonting större, packar upp babykläder igen, sorterar, sätter in barnspärrar, kollar på syskonvagnar och funderar på namn. Berättar för dem vi känner och ber dem hålla det hemligt tills alla vet och nu vet alla. I augusti år 2014 fick jag och Markus veta att vi skulle bli föräldrar och i februari år 2016 fick vi reda på att våran Helmer ska bli storebror.
 
 
Bebis nummer 2 är beräknad den 10 november och det kommer att vara 19 månader mellan Helmer och hans syskon. Vi hade inte planerat att han skulle få några syskon än, tvärtom. Men nu när det sker så känns det helt fantastiskt. Vi är redan mitt i småbarnstiden med Helmer så det känns inte som att börja om. Att vänja om sig vid mindre sömn till exempel. Denna gång är orosmomenten färre och förväntan större. Vad är det för liten krabat som lurar där inne? Vart ska detta äventyr leda?

Falskt alarm

 
Jag och Markus gjorde en tripp upp till Skellefteå och min familjs sommarstuga över påsk (tyvärr finns inga bilder att bjuda på). Och jag trodde nästan att den lilla skulle komma då. Vi hade pratat med våran barnmorska bara några dagar innan om att det skulle kunna bli så att hen bestämmer sig för att titta fram under påsk och då skulle jag ha fått föda i Skellefteå. Jag var tillfreds med tanken på att eventuellt inte föda i Umeå och blev nästan besviken när hen bestämde sig för att ligga kvar. Dessutom känner jag mig lite ledsen efter att ha haft en dag med intensiva förverkar men utan bebis. Barnmorskan har beskrivit hur förvärkarna (hur det ska kännas när förlossningen är på gång) känns rätt så grundläggande och många min närhet är noga med att påpeka att snart händer det! Ni kan bli föräldrar när som helst. Och när du går runt varje dag med sammandragningar och värkar som känns precis som att Nu är hen på väg ut! blir en lite ledsen när det inte blir så. Jag kände mig lite lurad när jag ena dagen ligger hemma i soffan med värkar som kommer med 5 minuters intervall och har fått höra av en barnmorska på förlossningen att det förmodligen är början på latensfasen (förlossningens början). Sen vaknar en upp dagen efter och allt har upphört. Ingen bebis än.

Vecka 39

 
Här sitter jag och har blandade känslor inför mitt fortsatta pregnanta tillstånd. Men från och med denna dag är det en vecka kvar och ensiffrig nedräkning på dagar. Jag är i vecka 39 och det är endast 8 dagar kvar till beräknat datum.
 
Krämpor och dyligt som tyder på förlossning:
- Värk i länd ryggen och påsidan av magen som likan dem en får innan mens.
- Kallas även förvärkar.
- Känner av rörelse i nedre delen av magen. Bebisens huvud ligger nedåt.
- En liten rund bula som stiker ut på sidan av magen. Bebisen har rumban i vädret.
- BB-väskan är packad och redo för hastig avfärd.

Vardagstankar (Vecka 38)

 
Två veckor kvar och inte så mycket nytt. På ett sätt känns det som att det är på gång, att barnet lägger sig till rätta och gör sig redo att komma ut, men det kommer inget barn än. Den växer och gymnastiserar i alla fall där inne och Markus kan höra barnets hjärtslag genom magen. 
 
Idag hade jag fin besök från Skellefteå. Två av mina goda vänner från mina 3 gymnasieår i den förutnämnda staden kom och hälsade på och vi uppehöll oss hela dagen med god mat, bebisprat, bröllopsprat och häng bland bebiskläder. En av dem gifter sig nämligen i december, Undertecknad väntar barn och den sistnämnda är redan gift så samtalsämnena var inte så oförutsägbara. Bebisen i min mage fick massor av kläder och jag fick kvalitets tid med några i min ålder som är på samma stadie i livet. För det är något som jag har reagerat på under denna process som är att vara gravid, att även om ens relation med vänner inte påverkas så är vi på helt olika ställen i livet. Även om några av dem hunnit bli sambo precis som oss så kan de ändå inte helt förstå vad jag och Markus går igenom för att de inte är där än. Biten med barn och föräldraskap blir ett glapp. Och mellan dem vi känner som har barn och oss är det ett större åldersspann som en påminns om. Därför var det väldigt givande för mig att träffa några av mina vänner som på ett sätt förstår och är mer på samma ställe i livet. Det är inte bara glada och tycker att det är mysigt att det ska komma en liten bebis utan det är faktiskt något som snart kan vara aktuellt även för dem.

Vecka 37

 
Vecka 37 bjuder på bubblande bebis (sparkar som aldrig upphör under dagen) och sammandragningar, som jag hoppas är tecken på att den lilla i magen är på gång att komma ut.
 
I veckan så har vi varit på förlossningsinfo vilket för min del fick mig att senare be en bön om att min förlossning inte ska ta ett dygn från att en åker in och Markus kände sig trygg med att få bekräftat att barnmorskorna vet vad dem gör. Men något vi båda tog med oss är att vi vill att det ska vara dags typ igår. Vi vill träffa den lilla krabaten och jag vill slippa smärtor, illa sittande kläder och ankgång. För jag går verkligen som en anka. breda steg och aningens vaggande. Men magen ska tydligen "sjunka" lite först så att bebisen lättare kan krypa ner mot min livmoderhals.
Visa fler inlägg