I could light a whole city

Jag frågar mig själv, varför jag låter bloggen stå tom hela tiden. Och ärligt talat så finns det inget svar. En ny design har legat uppe i några dagar. Tanken var en nystart. Men någonstans kom jag av mig. Igen. Jag försöker sänka mina krav. Att jag bara ska skriva. Att något är bättre än inget. Men de rader som lämnar mig kommer jag aldrig publicera. 
 
Varje år glömer jag bort hur det känns. Minusgraderna, kylan mot huden, tröttheten, värmen inomhus och mörkret. Känslan av att inte veta vad man ska göra med sina drömmar. Eller om de ens finns kvar. Om dem har skiftat i from. Om de fortfarande betyder någonting. Jag har helt och hållet glömt bort hur det känns att vilja skapa något. Jag mins inte vart jag hämtade viljan att måla eller fylla denna plats med ord varje dag. Jag vet inte ens varför jag skriver det här. Jag antar att det är ett sätt för mig att överleva. Att jag som skapande själ måste skicka ut någonting i världen för att jag ska fortsätta existera. För det känns som att jag sakta tynar bort när jag inte skapar.
 
1
Hemma Hos Felicia

precis så har jag känt denna hösten, och höstmörkret och kylan gör verkligen inte saken bättre!!

Svar: Det känns svårare att hitta energi när världen går i ide runt omkring en. Men jag peppar inför jul och försöker att inte tänka på mörkret och kylan.
Evelina