Hur var det att leva i Östtyskland?

På tisdagen under Berlinveckan följde vi upp vår vistelse till East Side Gallery (Berlinmuren) med att gå på DDR museet. Museet ligger i den delen av Berlin som förut var Östtysklands regeringsdistrikt. Museet utställningar berättar om hur det var att leva i Östtyskland (känt i Tyskland som Deutsche Demokratische Republik eller DDR).
 
 
Museets utställning börjar med att du får gå igenom en lägenhet där du får se hur det kunde se ut hemma om du hade det gott ställt. Alltså om du skötte dig väl och inte utalade dig negativt om Östtyskland styre.
 
 
Det första rummet är ett barnrum med våningssäng. Där kan en hitta sagoböcker, leksaker, radio och kläder.
 
 
Även en och annan byrå med lite gömda överraskningar.
 
 
Alla skåp och lådor gick att öppna och där i fanns olika saker som kunde finnas i ett hem. Vanliga saker som finns hemma även finns hemma hos mig. Skillnaden var att allt var i en egen Östtyskproducerad variant. Radion gick att slå på men du kunde bara lyssna vissa utvalda stationer, resten var brus. Och om serier fanns, som Kalle Anka, var dem redigerade.
 
 
Vidare fanns ett större sovrum för de vuxna men därifrån hade jag bara denna bild. Synd.
 
 
Sen kom en in i köket. Som såg som ett helt vanligt 60-tals kök. 
 
 
Det fanns så fina grytor och pannor. Ville smugla med dem hem.
 
 
Vardagsrummet såg också ut att vara hämtat ur Mad men. Men det var det genomgående för hela lägenheten. Det skulle lika gärna kunnat vara hemma i Svergie.
 
 
Jag älskade inredningen och kännde att så här skulle jag kunna bo. Särskillt tapeten i vardagsrummet tyckte jag var så fin.
 
 
Det fanns en kontorshörna med skrivmaskin.
 
 
Och sist och mins hade vi badrummet. Sen gick en vidare ut i en stor utställningshall där dem hade montrar med bilder och föremål där en kunde gå efter en tidslinje och följa Östtysklands uppgång och fall. Från att Östtyskland grundas 1949 efter andra världskrigets slut till Berlinmurens fall 1989.
 
 
Här har ni fragment av den delen av utställningen. Det var svårt att fota då utställningen var formad som en labyrint där du på vägen öppnar skåp och lådor. Tittar på föremål och läser dig genom utställningen.
 
 
Halvvägs genom labyrinten kom en till ett rum som var inrett som en förskola. Detta rum var inte heller så olikt hur jag tänker mig att det unde se ut i Sverige. 
 
 
Det en får komma ihåg är att trotts att Östtyskland skulle vara ett klasslöst samhälle där alla skulle vara lika så fanns det fortfarande nivåer. En liten skara människor (eliten) som hade bättre bilar, finare lägenheter, mat påbordet varje dag och som inte levde under samma restriktioner och rgler som alla andra. Det fanns också nån form av medelklass vilket var dem som bodde i lägenheter som den en gick igenom först och som hade det aningens bättre ställt för att dem hel enkelt häll tungan rätt i mun och gjorde som dem blev tillsagda.
 
 
Det fanns även ett förhörsrumm och en fängelsecell som en kunde gå in i. Tydligen så var det många av landets invånare som togs in till förhör och även satt i fängelse. Både för stora och små saker.
 
 
Det är många saker och händelser under denna resa som fått mig att vara tacksam för det jag har.
 
★ ★ 
 
Tidigare inlägg:


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: