Oändligt

För en tid sedan gick Markus morfar Torsten bort. Det är något av det märkligaste jag har upplevt. Han var en viktig person i Markus liv, jag har träffat honom, vi besökte honom på mellandagarna och han var med på Helmersdop. Och nu så finns han inte längre. Det är så konstigt när någon dör för du kommer aldrig mer att få träffa dem i det här livet. Han lever kvar i Markus (och andras) minnen.
 
I lördags var vi,  tillsammans med Markus mamma och hennes syskon, i Torstens hus och städade och plockade med oss minnen hem. Markus berättade att för honom är det här huset jul. Varje år var dem där och firade jul. Huset har alltid sett likadant ut, haft samma möbler, tapeter och dekorationer. Och när en får höra om allt som har hänt där så känns det väldigt rått och märkligt hur snabbt en kan tömma ett helt hus där ett helt liv har tagit plats.
 
När alla rummen var tomma var Helmer med sin farmor medan jag och Markus gick runt i det tomma huset. Vi sa ingenting. Vi tittade bara. När vi sen satte oss i bilen för att åka därifrån titta Markus på huset och sa att han inte kunde tro att detta var sista gången han skulle få se huset.
 
Efteråt åkte vi tillsammans med Markus mamma och hennes syskon och åt middag och sen åkte jag, Markus och Helmer hem till Umeå. Jag vet inte vilken dag som var mest känslosam för alla. Begravningen eller denna dag. Det har i alla fall varit en stark upplevelse för mig att få se Markus och hans mamma sårbara.
 
 
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
 
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
 
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
 
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
 
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 
- I rörelse av Karin Boye
1
Lillemmish- mode - inspo

ha en bra måndag

kram

Svar: Tack detsamma 😀✨🌟
Evelina ★