21

Det var en onsdag och i vanlig ordning gick min lilla familj på liten och stor på förmiddagen. Det är en öppen förskola för småbarnsföräldrar som våran församling håller i. Annelie heter hon som håller i det och hon hade förberett med soyagrädde och kladdkaka för att jag fyllde år.
 
 
Min födelsedagspresent var en skattjakt runt Umeå. Till platser som är kulisser för mina och Markus gemensamma minnen. Vita små brev markerade platserna och i dem fanns just minnen. Även ledtrådar på rim som ledde till nästa minne. Minnen som kartlägger vårat gemensamma liv fram tills nu. Den finaste och mest genomtänkta gåva jag någonsin fått. 
 
 
Vid 17.00 droppade min föräldrar och syskon in i vår lilla lägenhet för födelsedagsmiddag och tårta. Min äldsta bror hade slagit in ett paket som innehöll en kaffebryggare. Snabbt, smidigt och gott på tidiga mornar. Resten av familjen kom med blommor från mina föräldrars häck och även två vintage klänningar i 50-tals stil inslagna i silkespapper. Jag dog en smula och log så brett att jag trodde att mina mungipor skulle låsa sig i ett grin.
 
Jag har levt i 21 antal år. 9 månader av dem har jag varit gravid, ett halv år har jag varit mamma, de flesta av dem har jag själv varit barn och 1 och ett halvt av dem har jag haft Markus vid min sida. 5 av dem har jag bott i Skellefteå och de andra 16 i Umeå. 6 av dem månaderna har jag delat boyta med två av dem finaste pojkarna i hela min värld.