På oss som tre

Februari, tiden för väntan. Vi väntar på ljus, väntar på sommar, väntar på bar mark och på plusgrader över 5°C. Jag väntar på semlor, på flyttdagar, vår och sommar. Men mest av allt på att den lilla i magen ska komma ut.
 
 
Vi tänker redan på oss som tre och nu har jag kommit till en punkt då jag bara vill att den kommer ut. Magen trycker på mina lungor och förhindrar min andning när jag böjer mig över den jag kan inte träna och mina klänningar och klockade kjolar har inte passat på flera veckor. Missförstå mig rätt det är jätte mysigt att vara gravid och jag blir så lycklig av varenda liten spark och livstecken därinifrån. Men det är svårt att se sin kropp förändras och både se och känna att man blir större. När en står framför spegeln och ser klumpen i illasittande kläder framför sig är det lätt att glömma att jag är stor just nu för att jag är gravid.
 
 
Men den är fin min gravidmage. Så underbart fin och jag skulle inte byta bort den för allt i världen. Det är sjukt häftigt att bära på ett barn och känna att det sparkar och lever. Den är även ett utmärkt kaffebord.